Cecilia Falk

Cecilia Falk
Professor
Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet
Fackområde: Svenska; grammatik, språkhistoria
Född: 24.08.1960

MOTIVERING: Cecilia Falk blev fil.dr. i nordiska språk i Lund 1993 och oavlönad docent 1997. Hon avlade ämneslärarexamen 1985. Under perioden 1993–99 var hon forskarassistent för nordiska språk i Lund, 1999–2000 lektor vid högskolan i Kristianstad och sedan 2000 är hon universitetslektor vid Lunds universitet.

Falks undervisningserfarenheter är mycket omfattande, med insatser inom de flesta av ämnets moment och på alla nivåer från grundnivå till forskarnivå. I anslutning till undervisningen har hon utarbetat ett flertal läromedel. Hon handleder f.n. två doktorander. 1990 tilldelades hon Lunds studentkårs pris för utmärkta insatser i grundutbildningen.

Falks forskning håller mycket hög kvalitet och rör framför allt svensk syntaxhistoria. Hennes viktigaste meriter är två monografier. Den ena är avhandlingen, Non-referential Subjects in the History of Swedish, som inom ramen för den generativa grammatiken beskriver hur subjektstvånget växer fram i svenskan under tidigmodern tid, dvs. hur svenskan inte längre tillåter satser som ”tråkigt är att regnar”, utan det måste heta ”det är tråkigt att det regnar”. Utvecklingens huvuddrag är kända sedan tidigare, men Falk, som systematiskt arbetat sig igenom ett stort textmaterial, kan ge en mycket precisare beskrivning, och framför allt har hon ett djupare syfte: att lägga fram en modell för grammatisk förändring i ett språk.

Med hjälp av begrepp som oberoende respektive grammatisk förändring och strukturell flertydighet lyckas hon mycket bra. Den andra monografin, Fornsvenska upplevarverb, från 1997, ansluter ganska nära till avhandlingen, även om den är något mindre teori- och modellorienterad. Boken presenterar i första hand en analys av de grammatiska egenskaperna i fornsvenskans tre huvudtyper av upplevarverb: opersonligt konstruerade, mig hungrar, subjektsorienterade, jag älskar, och objektsorienterade, det förfärar mig. Åtskilliga kan konstrueras på olika sätt eller skiftar konstruktionstyp under fornsvensk tid. Den första typen försvinner under tidigmodern tid, vilket Falk kan förklara med hjälp av en distinktion mellan syntaktiskt och lexikalt kasus och med subjektstvångets framväxt.

Utöver de båda monografierna har Falk publicerat ett femtontal mindre vetenskapliga arbeten, flera i internationella sammanhang. Allmänt kan sägas att Falk har en utomordentlig förmåga att förena mycket hög teoretisk medvetenhet med empiriskt intressanta frågor och genomgångar av stort material. Till hennes förtjänster ska också räknas en utmärkt framställningskonst, som gör även svåra sammanhang begripliga.