Anders Andrén

Anders Andrén
Professor Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet
(tidigare professor i medeltidsarkeologi vid Lunds universitet)
Fackområde: Arkeologi, medeltidsarkeologi
Född: 07.05.1952

MOTIVERING: Anders Andrén avlade doktorsexamen 1985 med avhandlingen Den urbana scenen. Städer och samhälle i det medeltida Danmark. När man ser på Andréns vetenskapliga produktion kan man förvisso se tyngdpunkter, men man slås ändå av bredden. Han har ofta publicerat sig i det lilla formatet när det gäller sidantal, men innehållsligt ger hans arbeten stora perspektiv, och han har i många stycken varit nydanande för medeltidsarkeologin. Han har intresserat sig för flera aspekter av ämnet, särskilda historiskt-arkeologiska problemställningar, metodiska frågor och också i hög grad teoretiska.

Den tidigast urskiljbara tyngdpunkten i hans forskning är urbaniseringsproblematiken. Han studerade tidigt Lunds medeltid. Sammanställningar av de arkeologiska undersökningarna och analyser av resultaten publicerades i rapporter inom projektet Medeltidsstaden 1980 (Lund, Rapport 26) och 1984 (Lund, tomtindelning, ägostruktur, sockenbildning, Rapport 56). Tidigt var också studien i Skånes geografi före 1230 (Städer och kungamakt – en studie i Danmarks geografi före 1230, Scandia 1983), som är en omfattande studie av den danska medeltida urbaniseringen. Den bygger på material av olika slag, där inte minst kyrkomaterialet blev betydelsefullt. Han gjorde försök till fasindelningar i stadsutvecklingen inte minst med utgångspunkt från kyrkoorganisationen i resp. städer. Den delen av hans arbete lade en ram för den fortsatta forskningen. Denna stadsarkeologiska och urbanistiska linje har han också beträffande hela Norden utvecklat 1989 i en internationell tidskrift (Theory and Society).

Andrén har också visat stort intresse för ikonografiska problem. I en av uppsatserna (1995) förenar han sitt urbanistiska intresse med ikonografi. Genom att göra en ikonografisk tolkning av mynt från 1100-talets Danmark, där en borgbild efter tyskt mönster representerar staden, hävdar Andrén att stadsorganisationen vid denna tid var längre kommen än vad som hittills antagits och mera i takt med utvecklingen i Europa (Signs of Communities).

De historiska arkeologerna har oftast som utgångspunkt haft en historisk period som man velat studera med arkeologiska material, men också med tillgängligt textmaterial och i förekommande fall bildmaterial. Andrén har vänt på detta resonemang och presenterat ett annat perspektiv, som i stället förenar de historiska arkeologierna, nämligen deras beroende av olika källmaterial och de särskilda teoretiska krav som en sådan situation ställer. Han ser inte någon principiell skillnad mellan assyriologi, klassisk arkeologi, medeltidsarkeologi eller amerikansk historisk arkeologi. Denna diskussion har han utvecklat i sitt senaste arbete Mellan ting och text. En introduktion till de historiska arkeologierna (1997).

Andrén har stimulerat och haft stort inflytande på den medeltidsarkeologiska diskussionen i Sverige, men han har också gjort viktiga internationella nedslag. Hans senaste bok kommer att också internationellt ge anledning till en viktig och nödvändig diskussion om de historiska arkeologiernas utveckling och framtid.